Hej, nu skall jag skriva lite mer personligt. 

Så läs inte om ni inte orkar med "ännu ett mer "depp" inlägg" 

Skall efter detta försäka läsa allas bloggar. Och kommentera och vara mer social hos er med. 

Länge nu så har jag drömt väldigt mycket drömmar där det handlar om att fly. 

I förrgår natt så drömde jag bland annat om min halv bror. Vilket jag inte hade ont av igår. 

Men idag, usch fy och blä, tänker för mycket. 

Saknar honom så otroligt mycket. Vi var aldrig nära, sen innan kontakten bröts så var vi väldigt nära. 

Så nära hade vi aldrig i våra liv varit med varandra. 

Saknaden är otroligt jobbig idag. Vill bara prata med honom, men han verkar inte vilja det hela. 

Har inte försökt ta kontakt med honom men, om jag skulle göra det kanske allt bara blir värre. 

Ja ni vet ju att jag fått åter kontakt med min mor och syster samt syster barnen. 

-----------------------------------------------------------

Sen det ständigt kämpandet mot självskadan är jobbig, liksom man vill men man ska INTE. 

Den som haft liknande vet ju hur det är. Man bara strävar efter något så fel och bara vill ta det sista steget till att skada sig. Men man bestämmer sig helt och fullt för att INTE göra det. 

Jag är så mycket starkare än andra. Men åter igen en mening jag ofta börjat tänka på "Hur kan något så lätt vara så svårt?". 

Allt handlar om att tro på sig själv, men när orken tryter och försvinner hur skall man då orka att ortsätta tro på sig, när det är dagar man aldrig ville gå upp ur sängen, bara sova och strunta i allt. 

Var ju på habb möte i skövde i onsdags, dom ställde frågan "När du väl mår bra och har ork, brukar du då ta ut dig med att göra så mycket just då". Ja det är ju just det jag gör, sen är man mer än död i mer eller mindre en vecka. Jag måste lära mig att vissa grejer dom BRA dagarna kan man ta en annan dag.  Istället för att ta allt med en gång. 

Jag önskar bara att jag var frisk utan de flesta av mina problem, visst 2 diagnoser sitter hela livet ut. Men man lär sig hantera det hela. MEN jag vill bli bra, men idag orkar jag inte. 

Vill bara krypa ner i en bunker och gömma mig några timmar, eller hela dagen. 

Sen kommer även skuldkännslorna för att jag skällde ut en av bostöden som jag har, hon har gjort så otroligt mycket fel, fått chans på chans utan att klara sig så jag orkade verkligen inte mer med henne, så sa att jag inte ville ha henne mer, varken telefon kontakt eller möten. 

Ne nu ska jag inte skriva mer. Säkert tråkigt och jobbigt att läsa detta inlägget ändå. 

Nu tänker säkert "nej inte ännu en till sådant här inlägg" "inte hon också"... 

Sköt om er alla underbara människor    KRAM